thihi
Idag då jag har spenderat förmiddagen i skolan och eftermiddagen om att tycka synd om mig som är sjuk, har jag också haft tid att skriva lite. Och inte bara det utan jag har också sett Fannys mammas underbara kommentarer och skulle bara påminna er om att skicka mat till henne ojämna veckor. (:
En till glad överraskning är att Mange har slängt in en kommentar mitt i alla inlägg ! Därför tycker jag att ni kan göra som han och kommentera nu när ni ändå läser. Han är ju trots allt allas vår idol !
Min syster har precis vaknat, ska inte klaga klockan är ju bara 15.28... och nu när hon äter frukost är det snart dags för middag för resten av familjen.
Ha en bra fredag puss :*
Stina
Ibland funderar jag på vad som egentligen skiljer oss vuxna från er något mindre, vad vi nu skall kalla er. Nästan-vuxna, kanske? Vuxen-wannabe? Vuxen-hangaround? Vuxen-on-probation, kanske? Ja, välj själva.
Det är inte utseendet, för jag vet att jag ser väldigt ung ut, som 15-16 tror jag, om man inte tittar för noga och på för nära håll. Och intelligens, det tror jag man har, eller så har man det inte, oavsett ålder. (Jag har.)
Men nu har jag kommit på det. Det som skiljer oss är simultankapaciteten. Och som stöd för denna min synnerligen vetenskapliga teori, så använder jag mig av Gessie-Stintans ord ovan:
"Idag då jag har spenderat förmiddagen i skolan och eftermiddagen om att tycka synd om mig..."
Så skulle aldrig en vuxen göra. Vi har förmågan att spendera förmiddagen på jobbet och, i de flesta fall, även eftermiddagen på jobbet SAMTIDIGT som vi tycker synd om oss hela tiden, för att vi måste vara där, inte får så mycket choklad som vi vill eller för att vi hellre skulle vilja vara hemma och titta på Plus (Sverker Olofsson, yummie), A-ekonomi eller Efterlyst.
Det är alltså det där "SAMTIDIGT" som skiljer oss. Ni måste helt enkelt träna mer, inte hålla på med att göra en sak i taget. Inte ni tjejer iallafall, ni har kapacitet för större stordåd än så.
Och när ni ändå är igång och tränar på det, så kan ni SAMTIDIGT träna mer på matlagning. Det är USELT med tilldelningen. Idag fick jag göra en sallad av det som fortfarande verkade vara någotsånär vid liv i kylen. Till den åt jag kardemummakaka. Ingen vanlig kombination men man får inte vara kräsen och allt slank ned. Jag har tränat mig i fältmässighet.
Och jag förnyar nu mina antydningar om att jag gärna vill ha vällagade middagar. Pizza funkar i nödfall. Jag tycker även mycket om köttbullar, sjötunga Walewska, moussaka, tjing-tjong-kok, thailändskt och varför inte indiskt? Kroppkakor? Kåldolmar? Valmöjligheterna är oändliga.
Nu har jag emellertid inte tid att lära er mer om livet. Dessutom är det kanske bra att vi tar lite i taget, ni måste ju hinna öva, repetera och memorera också. Jag säger som min idol Schwartzenegger:
I'll be back!
Kram mamma Mimmi
Ja man gör ju sitt bäst:)trevligt att se att bloggen uppdateras också :D
