SAMMA SAK
Det är ALLDIT samma sak när man kommer hem.
Man går innanför dörren om man nu kommer in för det ligger skor, jackor, väskor, halm mm i hela halen. Hittar maria vid datorn sägandes "hållkäften jag försöker titta" bara för ett HEJ! (man vänjer sig) Sedan traskar man in på sitt rum, släpper sig flera kilo tunga väska på golvet, och går ut i köket. Där ligger papper och brev utspridda på hela bordet som om någon försökt göra ett pappaduk av något slag. På kylen är det inte mycket bättre, utan där har Karin fått upp ett system att sätta upp tusen stora a4 papper men en massa rabblande text om vad vi andra i familjen måste göra för hon "hinner inte."
Det man märker efter det är att hunden kommer springandes och säger "gå ut med mig!"
Sen ser man att diskmaskinen absolut inte är tömd och att disken snart faller över kanten.
Efter denna syn, går man in till maria vid datorn och det normala meningen brukar vara "ta undan dina saker i hallen, töm diskmaskinen, gå med molle (då vi har ett system att den som kommer hem först går med hunden och tömmer diskmaskinen) och för guds skull sluta se på det jävla programmet på datorn!"
Svaret blir "ja"
En halvtimme efter det, då man hunnit äta och lagt alla brev i en fin hög och tidningen är i skåpet, ser man att inget blir gjort utan maria sitter fortfarande vid datorn. Och då jag ar gett upp att tjata på henne tar jag och sätter igång att storstäda huset innan mamma kommer hem.
Efter det är klockan 5-5.30 och jag får panikattacker över att det är prov och en massa läxor i skolan nästa dag. Sätter mig ner för att inte svimma innan jag springer in på mitt rum för att ta tag i läxorna.
En stund senare kommer mamma och pappa hem, mamma börjar direkt klaga på hur förjävligt det ser ut här hemma, hon kommer inte till mig men skriker över hela huset. Då hör man pappas allvarliga steg i hallen och sekunderna senare står han framför mig och frågar hur vi kan leva så här. allt jag tänker är "DÅ SKULLE DU FAN SE HUR DET SER UT NÄR JAG KOMMER HEM VARJE JÄVLA DAG" men säger inget utan håller det inom mig då jag vet att det inte är lönt att säga något.
När man fått denna "utskällning" fortsätter läxorna och plötsligt är klockan tio och jag känner att det kunde vara sköna att se lite på tv. Sätter på tvn och halvsomnar innan jag släpar mig in till min säng och somnar.
VARJE DAG SAMMA SAK!
Stina
Man går innanför dörren om man nu kommer in för det ligger skor, jackor, väskor, halm mm i hela halen. Hittar maria vid datorn sägandes "hållkäften jag försöker titta" bara för ett HEJ! (man vänjer sig) Sedan traskar man in på sitt rum, släpper sig flera kilo tunga väska på golvet, och går ut i köket. Där ligger papper och brev utspridda på hela bordet som om någon försökt göra ett pappaduk av något slag. På kylen är det inte mycket bättre, utan där har Karin fått upp ett system att sätta upp tusen stora a4 papper men en massa rabblande text om vad vi andra i familjen måste göra för hon "hinner inte."
Det man märker efter det är att hunden kommer springandes och säger "gå ut med mig!"
Sen ser man att diskmaskinen absolut inte är tömd och att disken snart faller över kanten.
Efter denna syn, går man in till maria vid datorn och det normala meningen brukar vara "ta undan dina saker i hallen, töm diskmaskinen, gå med molle (då vi har ett system att den som kommer hem först går med hunden och tömmer diskmaskinen) och för guds skull sluta se på det jävla programmet på datorn!"
Svaret blir "ja"
En halvtimme efter det, då man hunnit äta och lagt alla brev i en fin hög och tidningen är i skåpet, ser man att inget blir gjort utan maria sitter fortfarande vid datorn. Och då jag ar gett upp att tjata på henne tar jag och sätter igång att storstäda huset innan mamma kommer hem.
Efter det är klockan 5-5.30 och jag får panikattacker över att det är prov och en massa läxor i skolan nästa dag. Sätter mig ner för att inte svimma innan jag springer in på mitt rum för att ta tag i läxorna.
En stund senare kommer mamma och pappa hem, mamma börjar direkt klaga på hur förjävligt det ser ut här hemma, hon kommer inte till mig men skriker över hela huset. Då hör man pappas allvarliga steg i hallen och sekunderna senare står han framför mig och frågar hur vi kan leva så här. allt jag tänker är "DÅ SKULLE DU FAN SE HUR DET SER UT NÄR JAG KOMMER HEM VARJE JÄVLA DAG" men säger inget utan håller det inom mig då jag vet att det inte är lönt att säga något.
När man fått denna "utskällning" fortsätter läxorna och plötsligt är klockan tio och jag känner att det kunde vara sköna att se lite på tv. Sätter på tvn och halvsomnar innan jag släpar mig in till min säng och somnar.
VARJE DAG SAMMA SAK!
Stina
Kommentarer
Postat av: Mamma Mimmi
Vänta nu här... Detta var ny och för mig användbar information: Har jag förstått det rätt om jag tolkar det som att du GÖR något hemma i din bostad? Går ut med hunden, tömmer diskmaskin, städar, plockar undan? Verkligen? Typ mellan varven? Inte bara en gång för 4 år sedan?
Jag har ALDRIG upplevt att någon FRIVILLIGT har plockat undan något här hemma. Aldrig. Sa jag aldrig? Jag menade det.
Diskmaskinen vet ingen mer än jag hur man tömmer. Det stiger jag upp klockan 5 på morgnarna och gör.
Ingen bryr sig någonsin om att plocka undan något om jag inte ger uttryckliga order vilka måste upprepas minst 5 gånger för att det skall bli någon effekt.
Jag är chockad. Och känner plötsligt stor kärlek till dig. Stina: Vill du bo hos mig?
Kram
mamma Mimmi
Trackback
